Familjeterapiföreningen i mellersta och östra Sverige


Hem   |   Styrelse   |   Famös   |   Stipendier   |   Länkar   |   Föreläsningsarkiv


Familjeterapeuter reflekterar

 

Familjeterapeuter reflekterar november 2019

Vi lever i en tydligt föränderlig värld. På gott och ont. Under den senaste tiden har jag kommit att fundera över var i samhället de ”orörda rummen” finns. De rum som går att komma, och återkomma till, oavsett årstid, världsläge eller livssituation. Vilka sådana Platser finns kvar i en tid där utvecklingen går snabbt och där gränserna i tid och rum har kommit att bli alltmer flytande?

Det terapeutiska rummet är en plats dit människor har möjlighet att komma, och återkomma till. Rummet är detsamma, oavsett vad som hunnit hända utanför rummet sen sist. Detta är på många sätt unikt. För paradoxalt nog är den plats där ”ingenting tycks ha hänt sen sist”, platsen där just förändring kan ske.

För att människor ska förmå att blotta sitt lidande och sina önskningar måste det finnas tillräckligt mycket värme, trygghet och ramar. Och de enda verktyg psykoterapeuten har att tillgå för att kommunicera allt detta är genom sig själv, sin metod och sitt rum. Det vill utifrån detta till att psykoterapeuten har ordning både på sig själv, tiden och sitt rum.

Att det terapeutiska rummet är just ”orört” och detsamma, oavsett om det är november eller juli, om något stort har hänt i världen eller om livet har gått i tusen bitar skapar förutsättning för just förändring. Och i den tid där gränserna mellan offentlig och privat, helg och vardag, dag och natt och så vidare har suddats ut, har en beständig plats såsom det terapeutiska rummet något mycket viktigt och sällsynt att erbjuda.

Men vad har då just det familjeterapeutiska rummet som är unikt? Madeleine Cocozza skriver i sitt kåseri för september -19 om hur familjeterapi som metod har något mycket kraftfullt att erbjuda. För i familjeterapin finns möjlighet att bjuda in och arbeta med ALLA de människor som eventuellt bedöms ha en inverkar i det bekymmer som presenterats. Oavsett om det är barn eller vuxna som råkar vara den som är symtombärare. Det som blir för svårt att göra på egen hand, men som är möjligt med hjälp av en psykoterapeut!

Kanske är det bästa av allt, som jag tänker, att det familjeterapeutiska rummet är ”De svaga rösternas rum”. En plats där de människor vars viskning om lidande uppvisas genom symtom, därför att orden inte hörs eller räcker till, kan befrias. Detta finns något oerhört i detta. För vad kan vara bättre än att, för att använda Cocozzas ord, vara en ”Barnambassadör”? Eller om man så vill; Vara en sorts ”röstförstärkare” som utifrån teoretisk kunskap och klinisk erfarenhet ser, hör och kan föra människor framåt i riktning mot symtomreduktion och minskat lidande.

Att verka för förändring kräver en rak rygg. Ibland kan det finnas skäl att fundera över vad om eventuellt utmanar detta: Att med stor stolthet arbeta och driva familjeterapi som metod vidare…

Linköping, november 2019

Jenny Augustsson

Socionom, leg psykoterapeut


Familjeterapeuter reflekterar oktober 2019

Vi i styrelsen har ambitionen att öka dialogen med våra medlemmar. I den andan kommer olika styrelsemedlemmar att presentera en reflektion varje månad på Famös hemsida. Först ut var Madeleine Cocozza i september 2019. Vår tanke är att också du inkommer med reflektioner angående frågor som rör vår förening (Famös) och vår behandlingsmetod (familjeterapi). Dina reflektioner kan vara ställda till oss i styrelsen men också till övriga medlemmar och då kan vi publicera dem på hemsidan.

”Jag har gjort som du sa!” – Tonårstjejen kommer in på mottagningen och slår sig ned. Jag tänker med viss bävan – vad har jag sagt?!

Vi hade börjat träffas utifrån familjerelationerna med anledning av att en familjemedlem var sjuk och hur det påverkat henne. Vid senaste samtalet hade hon lyft hur orolig hon var även för olika kompisrelationer, framförallt när de inte svarat på det hon skrivit på olika sociala medier, etc. Vi hade jobbat med hur hon använde mobilen, vad den var bra för och när den faktiskt kunde vara till besvär. Vi pratade om vad hon skulle önska hände om jag haft ett trollspö och gjorde allt bra? Om katastroftankar – vad var det värsta som kunde hända? Och hur tänkte hon att det var för andra, hur påverkade mobilen henne själv, och hur skulle det vara att stänga av mobilen ett tag? Vem skulle påverkas mest och hur? Hur länge skulle det gå innan hon skulle känna sig tvungen att titta? Vad trodde hon skulle hända?

Nu började hon berätta om att hon lyckats låta bli mobilen i ett par dygn! Vad hade det fått för konsekvenser? Vi började skriva på tavlan, plus och minus. ”Det har varit bra för familjen”, sa hon. På vilket sätt menar du att det varit bra för familjerelationerna? Hon funderade en stund och sa, ”Jag fick mer tid för att lyssna på dem, jag blev inte så irriterad, för utan mobilen blev jag inte avbruten hela tiden, vilket gjorde att jag blev mindre vresig … det blev en positiv spiral, när jag tänker på det efteråt.” ”Jag fick också mera tid för annat jag vill göra på min fritid.”

Vad tar du med dig av att du vågade testa detta? ”Jag har redan tagit bort vissa funktioner och jag funderar på att ha en mobilfri dag i veckan, jag tror faktiskt att det skulle gå.”

Familjeterapeuten funderar i sitt inre kring effekter på våra relationer i familjen…. Hur mycket påverkar yttre faktorer, som alla skärmar? Vi möter ofta i parterapi, och familjerådgivning en stor oro och irritation på varandra med anledning av mobilanvändandet. Flera beskriver även stressreaktioner och det finns ett allt större behov av att arbeta med stresshantering, att få hjälp att fokusera på tid för återhämtning, familjer och relationer och hur hitta förhållningssätt till vår skärmanvändning. Här har familjeterapin en viktig funktion.

Vad är återhämtning för dig? Hur länge har du vågat prova att låta bli mobilen? Vilka vinster skulle du göra?

Oktober 2019

Gunilla Ringdahl

Socionom, leg psykoterapeut

Anm: Uppgifterna i texten är avidentifierade och korrigerade så att igenkänning ej är möjlig.


Familjeterapeuter reflekterar augusti 2019

Vi i styrelsen har ambitionen att öka dialogen med våra medlemmar. I den andan kommer olika styrelsemedlemmar att presentera en reflektion varje månad på Famös hemsida. Vår tanke är att också du inkommer reflektioner angående frågor som rör vår förening (Famös) och vår behandlingsmetod (familjeterapi). Dina reflektioner kan vara ställda till oss i styrelsen men också till övriga medlemmar och då kan vi publicera dem på hemsidan.

Under hösten 2018 blev jag kontaktad av olika styrelsemedlemmar i Famös på grund av att ingen ville åta sig ordförandeskapet i föreningen. Det var lika illa ställt med kassörskapet. Jag funderade och tackade ja till uppdraget. Men innan jag fattade mitt beslut så reflekterade jag över meningen med uppdraget och ytterst föreningens vara eller icke vara. Är det någon mening med att ha en förening som driver familjeterapin som metod? Är familjeterapi en metod att driva? Är det inte tid för att lägga ner familjeterapi som metod och införliva den i KBT och andra metoder? Har familjeterapi en framtid som särskild och artskild metod? Som studierektor för steg 2 på LiU i är frågan inte ny för mig; jag behöver ofta stå upp för familjeterapi som metod och dess existensberättigande.
 

Vad berättigar då denna metod som ofta felaktigt lyfts fram som evidensbefriad?

En familjeterapeut som vilar på systemteoretisk grund lyfter psykisk ohälsa och lidande från den enstaka individen till de olika system/miljöer människan lever i. När illamåendet inte beror på individens inre tillstånd, utan på relationerna/systemen som omger denne är familjeterapin en oerhört kraftfull metod med verktyg att tillsammans med systemen/familjerna förändra relationerna på ett sätt som medför mindre lidande, symtombefrielse och större frihet. Jag kan inte nog betona vikten av denna metod för barn som inte har marginell frihet och förmåga att förstå eller förändra relationerna/systemen som omger dem. Det gör oss familjeterapeuter också till barnambassadörer som i barnets tjänst; kan hjälpa till att reducera eller eliminera symtom.

Så för mig är svaret på frågan om familjeterapi som metod har ett existensberättigande enkel att svara på; ja, det har den! De 12 åren jag arbetat som studierektor för steg 2 har endast stärkt mig i min uppfattning. I tider då individualismen har en så stark framtoning behöver vi som förstår vikten av relationer för människors välbefinnande samlas på olika sätt för att markera, vattna och värna om den metod som tillåter oss att arbeta med människor utifrån detta perspektiv. Därav är Famös viktig.

Föreningen, du och din aktiva medverkan i föreningen, på det sätt du kan, är idag viktigare än någonsin. Famös behöver fler medlemmar; hjälp oss att bevara föreningen/metoden genom att rekrytera medlemmar!

Augusti 2019

Madeleine Cocozza

Ordförande Famös

 

 


Copyright © Famös 2019-12-03 info@famos.se. Famös är lokalförening knuten till Svenska föreningen för familjeterapi, sfft