Familjeterapiföreningen i mellersta och östra Sverige


Hem   |   Styrelse   |   Famös   |   Stipendier   |   Länkar   |   Föreläsningsarkiv   |   Reflektioner


Ta kontakt med en familjeterapeut   |   Ta kontakt med en handledare

Välkommen till Famös

Famös är en förening för familjeterapi i mellersta och östra Sverige. Medlemmar i föreningen är verksamma i Östergötland, Sörmland samt delar av Småland. De verksamhetsområden som finns representerade är bland andra barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, socialtjänst, familjerådgivning och olika institutioner som bedriver familjebehandling. 


Med omtanke kring coronavirusets spridning och de skyddsåtgärder vi måste ta har vi inga aktuella vårarrangemang.

Vi hoppas att vi ska ta oss igenom på bästa tänkbara sätt och ser fram emot en trygg sommar och nya möten i höst.

Ta hand om er, önskar Styrelsen.


Familjeterapeuter reflekterar april 2020

Vi i styrelsen har ambitionen att öka dialogen med våra medlemmar. I den andan kommer olika styrelsemedlemmar att presentera en reflektion varje månad på Famös hemsida. Vår tanke är att också du inkommer med reflektioner angående frågor som rör vår förening (Famös) och vår behandlingsmetod (familjeterapi). Dina reflektioner kan vara ställda till oss i styrelsen men också till övriga medlemmar och då kan vi publicera dem på hemsidan.

Varför blev jag familjeterapeut?

Den frågan blev temat för styrelsen kåserier detta varv. Vi tänkte att det skulle vara av värde att ta del hur familjeterapeuter tänker kring sitt val av yrke. Välkomna att skriva ner era tankar och e-posta till hemsidans redaktör Jenny Augustsson.

 

En dag när jag och mina barn pratade om yrkesval frågade de med uppriktig förvåning:

  ”Fick du välja yrke?”

  ”Ja”, svarade jag.

  ”Och valde det yrket?”

  ”Ja”, svarade jag igen.

  ”Men du tjänar inga pengar, kan inte göra karriär, du kan inte bli erkänd eftersom ingen som varit hos dig pratar om dig i stora sammanhang. Så varför valde du det och varför har du fortsatt?”

Det var inte en ny fråga för mig men den ljöd plötsligt på ett nytt sätt i mig. Jag har alltid svarat att jag velat hjälpa andra, är bra på att lyssna osv. Men nu efter 30 års i yrket krävde frågan en mer omfattande reflektion av mig till mig. Yrkesval sker ofta utan att människor är insatta i det yrket de väljer eller hur det passar den egna personen. Vi är också unga när vi gör vårt yrkesval och inte alltid på den klara över skillnaden mellan de vi önskar vara, det vi tror oss vara eller vad vi sträva efter att bli. Detta till trots gör vi ett yrkesval.

Att bli terapeut var en dröm jag närde redan under socialhögskolan 1982. Jag visste när jag gick ut att jag vill arbeta som terapeut. Vilka mina förebilder var då minns jag faktiskt inte. Jag hade heller inga erfarenheter av terapi eller någon i min närhet som hade det. Jag kommer bara ihåg att tonen som slog an i mig när jag deklarerade yrkesvalet var ren och skär.

Under min första tid som nyutexaminerad socionom arbetade jag som skolkurator. Jag läste då en liten artikel i lokaltidningen om en ettårig utbildning i familjeterapi och på hösten 1984 började min första familjeterapiutbildning för Marit Berg. Det tar 11 år för en socionom att bli legitimerad psykoterapeut varav 5 års utbildning på universitetet. Jag förstod tidigt att det var ett yrke som inte skulle medföra annat än skälig lön; ingen blir rik på att arbeta som terapeut och lönen förändras ringa i relation till utbildningsinsats.

Jag har utfört många storverk med familjer tillsammans med dem. Många människors liv har förändrats med min hjälp och jag har använt mig själv som verktyg i varje familj/människa jag mött. Jag har använt mina emotioner för att leva med och förstå människor så att jag kunnat utforma behandlingar som för dem vidare åt det hållet de velat gå men på vägar de inte alltid velat vandra. De var ibland tacksamma mot sin terapeut men ofta stärkta i sig själva av vad de själva åstadkommit. Såsom en bra terapi faller ut; terapeuten blir ett verktyg ibland synligt, ibland osynligt, men oavsett vilket har verktyget använts. Så utfallet står inte i relation till berömmelsen; arbetet sker i det tysta rummet.

Karriären hur blev det med den? Jag har arbetat inom Barnpsykiatrin och haft en egen mottagning. Efter det att jag disputerade blev jag lektor på Linköpings universitet. Jag vill hävda att få gör karriär som familjeterapeuter. Visst finns det mer eller mindre framgångsrika familjeterapeuter som av olika skäl gjort sig ett namn inom kåren, men någon karriär är svår att göra som familjeterapeut. Jag har aldrig velat bli verksamhets- eller enhetschef eftersom det skulle minskat mina möjligheter att utföra mitt yrke.

Mitt hantverk har blivit min konst; och det är nästintill omöjligt att skiljas från det utan att en del av mig försvinner. När jag gör min självrannsakan över mitt yrkesval kommer jag fram till ett svar på varför jag blev familjeterapeut:

Jag har inte blivit rik på mitt yrke som terapeut, jag har inte gjort karriär och inte blivit berömd. Men jag har under 35 års tid gått till mitt arbete varje dag utan att en enda gång ställt mig frågan: - Är det någon mening med detta? Varför gör jag det här?

Varenda dag är meningsfull och jag vet exakt varför jag gör det jag gör. Mitt liv har fått en mening inte bara för mig, min familj och mina vänner utan också för andra människor. Jag har gett människor i nöd, hopp; fått människor som ligger ner att resa sig och gå; bidragit till att människor som inte hittar vägar och möjligheter finner dem; hjälpt människor som gör varandra illa att sluta upp och göra på nya sätt. Den hängivelsen till humanismen och solidaritet med mina medmänniskor som jag kände i unga år och idealismen att utveckla ett gott samhälle, fick för mig sin professionella utformning i terapiyrket.

April 2020

Madeleine Cocozza

Ordförande Famös

 

Tidigare reflektioner hittar du här!



 

 


Copyright © Famös 2020-04-06 info@famos.se. Famös är lokalförening knuten till Svenska föreningen för familjeterapi, sfft