Familjeterapiföreningen i mellersta och östra Sverige


Hem   |   Styrelse   |   Famös   |   Stipendier   |   Länkar   |   Föreläsningsarkiv   |   Reflektioner


Förteckning över familjeterapeuter   |   Förteckning över handledare   |   Förteckning över familjerekonstruktörer

Välkommen till Famös

Famös är en förening för familjeterapi i mellersta och östra Sverige. Medlemmar i föreningen är verksamma i Östergötland, Sörmland samt delar av Småland. De verksamhetsområden som finns representerade är bland andra barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, socialtjänst, familjerådgivning och olika institutioner som bedriver familjebehandling. 


Familjeterapeuter reflekterar juni 2021

Vi i Famös styrelse turas om att skriva ”månadens krönika” och på min lott har det fallit att skriva krönikan för juni månad, men för att ha tidsmarginalen på min sida sätter jag mig för att skriva i början av maj. Vid den tidpunkten har jag just återvänt till förvärvsarbetet på heltid igen efter att till stor del ha varit ”lammaledig” i april – det innebär att jag är i ett post-lamning-mod, efter att under en månad tjänstgjort som jordemor åt våra får.

Det praktiska konkreta arbetet med fåren och vakandet över förlossningarna ger många stunder för reflektion, inte minst över likheterna och skillnaderna mellan djur och människor samt utrymme för att tillämpa familjeterapeutiska teorier och samhällssystemet på fårfamiljerna. En av skillnaderna är naturligtvis förväntan på föräldraskapet, där flesta barn föds inom tvåsamheten men hos fåren existerar inget annat än ensamstående mammor. Likheter däremot är att de blivande mammorna behöver ha relativt goda levnadsförhållanden när de går i väntans tider. Hög stress, dålig kost och inaktivitet är faktorer som inverkar negativt på både tvåbenta och fyrbenta blivande mammor, samtidigt som trygga levnadsförhållanden, näringsrik kosthållning och fysisk aktivitet påverkar den blivande mamman och förlossningen på ett positivt sätt.

Under senare år har den mediala uppmärksamheten kring svensk förlossningsvård till stor del handlat om oförutsägbarhet för de blivande föräldrarna p g a platsbrist på BB, att avvisas från det planerade BB;et och hänvisas en lång resväg till ett annat sjukhus. Detta skapar en stor stress för blivande föräldrar och motverkar den goda omsorgen de behöver för att på ett optimalt sätt kunna träda in i sitt föräldraskap under de första timmarna och dagarna med sin nyfödda. Med denna bild av förlossningsvården i åtanke, samt egna barn som lidit av stress inför att deras barn ska födas, tänker jag ibland på att förlossningsvården på BB-Fårstall erbjuder bättre förutsättningar. När tackorna lammar får de en egen box där de i lugn och ro kan lamma, knyta an till sin avkomma och vila upp sig några dagar. Oftast varar denna BB-vistelse i tre dagar där de huserar i en egen lyxsvit med rumservice samt att jag försäkrar mig om att mamman och lammet mår bra, och att anknytning, digivning, hälsa och kostintag fungerar. Dessa fårmammor hänvisas inte till ett annat BB på en närliggande gård. Ofta finns det däremot någon/några boxar som är lediga och står öppna, de äldre och erfarna tackorna ser då ofta till att paxa en plats när de känner att lamningen/förlossningen närmar sig. Tänk om förlossningsvården kunde erbjuda de blivande mammorna att inta ett rum på BB när de känner att det snart är dags, även om själva förlossningen ännu inte kommit i gång.

När ett barn föds anses det numera som viktigt att barnet och föräldrarna snabbt får möjlighet att bekanta sig med varandra, bl a genom den beröring som skapas när den nyförlösta mamman får barnet i sin famn. Vid akuta händelser och sjukdomar som hindrar denna process skapas ofta stor stress och rädsla hos föräldrarna. De biologiskt grundade anknytningssystemen hos oss människor driver oss att vilja beskydda, mata, värma och värna våra barn. Enligt Bowlby är det späda barnet utrustat med ett beteendesystem som väcker och främjar förälderns/vårdarens vilja till närhet och omsorg. Broberg m fl skriver ”Anknytningen liknar prägling hos andra djurarter i så måtto att den sker automatiskt, instinktivt, på basis av fysisk kontakt mellan spädbarn och vårdare” (Broberg, 2009, s 17). Vidare framgår att barnet använder sina sinnesmodaliteter i form av lukt, smak, känsel, syn och hörsel för att lära känna sin förälder. Just denna grundläggande kraft och intention att skapa kontakt, ge omsorg, söka beskydd blir så påtaglig när ett nytt liv föds, oavsett vilken djurart den tillhör. Min roll som jordemor och fåraherde blir att bilda ett skyddande ”stödsystem” för det lilla ”familjesystemet” som just uppstått. Det gäller att undanröja störningar, skydda från andras nyfikenhet och inblandning så att tackan och lammet fullt ut kan koncentrera sig på varandra. Jag tänker på parallellen hos oss människor. För några årtionden sedan var det vanligt att den nyblivna mamman och spädbarnet uppvaktades i nära anslutning till förlossningen av lyckönskande och nyfikna anhöriga och vänner, numera förespråkas att den nyblivna familjen ska få lite lugn och ro de första dagarna, samt att besöksmöjligheter på BB är begränsade.

Bland får som människor kan det uppstå olika problematiska familjemönster, där kan det krävas interventioner från utomstående stödsystem för att hjälpa till att skapa ändrade kommunikationsmönster och synen på varandra. Som leg familjeterapeut kan då ligga nära till hands att på ett lite lekfullt sätt tänka tillämpningar av olika psykologiska och familjeterapeutiska inriktningar samt samhälleliga insatser, för att kunna ”påverka och medverka” fåren i en given riktning. Bland oss människor vet vi att om föräldrarna är väldigt stressade och nervösa över sitt föräldraskap eller faktorer i omgivningen har det en klart negativ inverkan på anknytningsprocessen och i förlängningen barnets trygghet och beteende. Föräldern behöver tryggas och yttre stressorer undanröjas i den mån det är möjligt. Familjebehandlare och familjeterapeuter arbetar med att stärka föräldraförmågan, belysa de goda exemplen och skapa ett lustfyllt samspel. Genom en utvecklingsstödjande dialog får föräldrarna hjälp att se barnets behov och resurser, samt egna möjligheter att svara utvecklingsfrämjande på barnets behov.

Samma princip gäller för anknytningsstödjande arbete med får och lamm. Det gäller i första hand att skapa en situation där tackan får en ”lustfylld förnimmelse”, får äta något gott hon gillar, blir kliad så hon blir lugn, att lammet är mätt och varmt, sen att skapa samspelssituationer dem emellan så de blir nyfikna och tyr sig till varandra. Som familjeterapeut eller ”goda herden” är det viktigt med lyhördhet och inkännande när det är läge att intervenera eller att sitta på händerna och försvinna i bakgrunden för att inte störa samspelet. Precis som hos människor är dessa insatser inte alltid tillräckliga för de sårbaraste familjerna, enstaka gånger behövs mer tvingande åtgärder tillämpas. Tackan och lammet flyttas då till en ”hanteringsbox” som ofta täcks så att de slipper utifrån kommande synintryck som stör deras uppmärksamhet, de hänvisas då enbart till kontakten med varandra.

Tidigare i mitt yrkesliv arbetade jag under en tid på ett HVB-hem för föräldrar och barn – hanteringsboxen är för mig en motsvarighet till ett HVB där liten och stor får hjälp i sin relation. Det förekommer att skyddsnivån behöver höjas ytterligare om tackan agerar aggressivt och stångar lammet – en form av LVU tillämpas då i form av ”hanteringsgrind” som hindrar tackan från att skada lammet, men möjliggör för lammet att söka sig fram till tackan för närhet och att dia. Om jag som fåraherde kan tillämpa tillräcklig skicklighet och uthållighet kan jag i de allra flesta fall hjälpa fårfamiljen att fungera ”tillräckligt bra”, även om de kanske får gå i en stödgrupp under sommaren för extra insats (samhällets öppenvård). Dit hänvisas tackor med bristande moderegenskaper och de som behöver extra stöd - ungtackor med två lamm och trillingmammor – d v s fårfamiljer som kan behöva extra utfodring (bistånd) under en period. I undantagsfall hjälper inga insatser och lammet får bli ett flasklamm. Det må tyckas gulligt med flasklamm, men för mig är det motsvarigheten till när en förälder avsäger sig vårdnadsansvaret över sitt barn och det blir ett ”Barn i samhällets vård” där jag representerar det vårdande samhällssystemet.

Inom fåravel finns det även dokumentationssystem – stalljournal – där olika information registreras, bl a ”moderegenskaper” som syftar till tackans förmåga att ta hand om och knyta an till lammet, något vi människor brukar benämna som ”föräldraförmåga”. På sätt och vis har Winnicots begrepp ”Good-enough-mothering ” ett stöd och en relevans både bland människor och får.

Mitt vardagsliv består av två viktiga delar, förutom mina nära relationer. Den ena delen är ett relationell och intellektuellt yrkesliv där jag möter människor i deras utveckling och växande, den andra delen är ett jordnära, handfast och konkret fritidslivliv, där jag bidrar till både djur och naturs växande. Båda delarna berikar mig, ger mig möjlighet till självförverkligande, äger en rik del i min identitet och – tro det eller ej – är relationella.

Kristin Halldorsdottir

Beteendevetare, leg psykoterapeut, psykoterapihandledare och lärare
Styrelsemedlem i Famös

Broberg, A. (2009). Anknytning i praktiken – Tillämpningar av anknytningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur.

 

 

Tidigare reflektioner hittar du här!



 

 


Copyright © Famös 2021-06-06 info@famos.se. Famös är lokalförening knuten till Svenska föreningen för familjeterapi, sfft